Doktoranden forskar

Bibliotekshögskolan är på många sätt en rolig och inspirerande arbetsplats. Jag antar dock att den framstår på olika sätt beroende på vilka arbetsuppgifter man främst ägnar sig åt. Är man doktorand, vilket jag just nu är, så tar forskningsaktiviteter av diverse slag stort utrymme; mer än exempelvis undervisning.

Vad gör man då när man forskar? Jag måste erkänna att jag ännu inte riktigt har vant mig vid ordet. På något diffust sätt upplever jag en viss distans till föreställningen att ”jag forskar”. Det väcker tankar om och associationer till att jag har på mig en vit rock, att jag är i ett laboratorium, att jag är på upptäcktsresa, djurförsök (!), statistiska analyser, komplicerade beräkningar, provrör. Men så är det ju inte. Åtminstone inte för mig. Nog är jag då och då på vad som skulle kunna kallas upptäcktsresa. Jag reser till olika platser för att prata med människor och för att se vad de ägnar sig åt, för att försöka förstå vad det är de gör, varför och på vilka sätt. Då säger jag att jag samlar empiri. Jag spelar in de samtal jag för och när jag väl är hemma på kontoret igen lyssnar jag på ljudupptagningarna och skriver noggrant av allt som sagts. De där avskrifterna blir en betydelsefull del av mitt empiriska material.

Huvuddelen av min tid ägnar jag åt att läsa och skriva, läsa och skriva, skriva och läsa och inte minst skriva om och ändra. Framförallt läser jag vad andra har skrivit om sådant som jag intresserar mig för. Jag lägger upp benen på mitt ganska röriga skrivbord, tar pennan i handen, knuffar upp brillorna på skulten, och så läser jag. Ganska ofta läser jag också sådant jag själv har skrivit. Jag försöker göra det man kallar för att läsa kritiskt, överväger varje mening, ja, ibland rent av varje ord. Hur skulle jag kunna skriva istället? Hur kan jag göra texten kortare och koncisare, tydligare? Det är en återkommande fråga för mig som har en tendens att skriva lite för mycket, lite för långt. Så där kan det hålla på.

Ibland tar sig forskningsaktiviteterna ett något tydligare uttryck. Man går till ett rum, ett klassrum, typ. Där träffar man sina kollegor. Vi samlas där för att lyssna på någon som har förberett sig för att berätta om sin forskning. Efter presentationen får vi ställa frågor och diskutera det som presenterats. Vi har seminarium, helt enkelt. På bibliotekshögskolan har vi seminarier ganska ofta. Inte sällan är det någon doktorand som presenterar sitt arbete, ganska ofta kommer det gästföreläsare. Häromdagen, till exempel, besöktes vi av Camilla Moring och Sara Jensen från Det informationsvidenskabelige Akademi i Köpenhamn. De hade delat upp sin presentation i två delar även om båda förhöll sig till en och samma rubrik: Studying changes in and between practices: some methodological considerations. Camilla, som disputerade 2009 med avhandlingen Nyansattes informationspraksis: Et praksislæringsperspektiv på informationssøgning i relation til læring i arbejdslivet och som nu har en så kallad Post doc vid BHS och LinCS, berättade om ett forskningsprojekt som är inriktat mot att studera elevers utveckling av studie- och informationskompetenser i anslutning till övergången från gymnasiestudier till högskolstudier. Sara påbörjade sina doktorandstudier för ungefär ett halvår sedan. Hon berättade engagerat om hur hon under arbetsrubriken ”The digital Dane” ska studera digitala praktiker i människors vardag. Sitt empiriska material samlar hon in bland annat genom att tillbringa tid i danska hem där hon pratar med familjemedlemmar och tittar på vad det är de gör när de lever sina ”digitala liv”.

Camilla Moring och Sara Jensen

Just den här seminariedelen av forskandet är viktig, tycker jag. Man kan ju sitta länge på sitt kontor och lägga pannan i djupa veck, tänka kloka tankar och skriva raffinerade meningar, men det går ju inte att komma ifrån att samtalen med kollegorna, med de som delar ens intressen, med de inspirerande gästerna – som Camilla och Sara, till exempel – ja, att de också är oerhört viktiga för att forskningen ska bli till.

Ola Pilerot

This entry was posted in Allmänt. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *